Nu är jag så trött att jag utan svårighet skulle kunna byta ut honom. Visst jag förstår att han är orolig för kontraktet men samtidigt ska inte vi andra må dåligt pga det. Han är så snarstucken att man knappt kan säga något. Han blir sur och tittar konstigt på en. Önskar att det var september nu så vi får veta hur det går med kontraktet han har nu. Får vi det inte vet jag inte vad vi ska göra men ska fundera ut något innan dess.

Vill ju ha ett lugnt sommarlov för oss alla men så fick vi det här slängt i våra ansikten. Gällande uppsägningen av kontraktet alltså. När jag gick och oroade mig för att jag fått cancer lät jag inte det gå ut över familjen men min man har inte den förmågan. Bara för att han mår dåligt ska vi andra inte må bra.